Småstaten som vetenskaplig stormakt

Visst kan man tänka sig att rymdfart bedrivs av samma skäl som man byggde pyramider i Egypten och stenstoder på Påskön, d.v.s. som rena symbolhandlingar, och förvisso finns det sådana bevekelsegrunder någonstans djupt nere i botten. Rymdfart är en stark metafor för människans strävan och föreställningen om det samhälleliga framsteget.

De stora frågorna
Men i vår tid krävs också handfasta och i längden hållbara skäl för en så pass omfattande verksamhet. Stormakter använder djärva rymdprojekt för att projicera en bild av sin förmåga. Men det är självklart att man har praktisk nytta av verksamhet i rymden: telekommunikation, observation av jorden, navigation. Vi lär oss också mer om vår ”kosmiska hembygd” kunskap som kan hjälpa oss att besvara ”de stora frågorna” om universums, livets och solsystemets uppkomst. Det finns också en slags indirekt kunskapsnytta av verksamheten i form av teknik- och kompetensspridning och inspiration som är en del av ett samhälles ”innovationssystem”, för att använde en modeterm. Jag brukar sammanfatta motiven för rymdfart i slagordet ”nytta och ny kunskap”, men egentligen borde jag lägga till symbolvärdet som motiv. Där någonstans tror jag verksamhetens grundbult ligger.

Men varför skall ett litet land som Sverige vara med? Argument för rymdverksamheten som ofta framförs är ”Europeisk solidaritet”, den kommersiella ”hävstångseffekten” av de offentliga rymdsatsningarna och de ”spin-offs” som kan tänkas komma från rymdverksamheten. Låt oss granska hur solida de är:

Europamotivet
När vi gick med i det europeiska rymdsamarbetet för fyrtio år sedan var det för att inte ”missa tåget” när en ny innovativ teknik- och forskningsgren lanserades. Det europeiska samarbetet var ett ställe att lära sig ett nytt teknikområde – och inget skulle vara Sverige främmande. Att vara goda européer var inte den huvudsakliga drivkraften, men att vara med i sådana samarbeten inom Europa var ett sätt att hålla ”europaoptionen” öppen. Det europeiska rymdsamarbetet blev en läroanstalt för Europas länder och industri. Numera tillhandahåller samarbetet kollektiv europeisk användarnytta och bibehåller Europas oberoende förmåga på detta strategiska område. Det är den politiska orsaken till att vi är med i det europeiska rymdsamarbetet. Men vi i rymdbranschen hävdar ju att vi skall vara med för att det gynnar oss själva – Europa skulle nog klara sig utan oss.

Hävstång, teknikinjektion, spin-off...
Ofta anger vi rymdentusiaster att de offentliga rymdsatsningarna ger ca dubbelt igen i beställningar till rymdindustrin (”hävstångseffekten”). Vissa av de företag som arbetar med rymdprojekt anser också att den teknik de lär sig i rymdprojekten kan användas med stor framgång i deras produkter i helt andra, och större, branscher. Den effekten kan man kalla ”teknikinjektion”. Förr vågade vi nämna ”spin-off”-effekter [kunskap eller produkter som tagits fram i rymdverksamheten och som fått stor användning utanför branschen.] som argument för den offentliga rymdsatsningen. Men felet med dessa argument är att någon kan säga: Det kanske finns områden som ger bättre ”hävstång-”, teknikinjektion- och spin-off-effekt, kan någon säga. Vad svarar vi då?

Att dessa effekter finns visar väl att verksamheten inte är komplett vegetativ och inåtvänd mot sig själv, men det är också allt. Som motiv för hela verksamheten duger det inte. Dessa effekter (hävstång, teknikinjektion och spinoff) är nödvändiga men mycket långt ifrån tillräckliga skäl för att satsa skattebetalarnas pengar på rymden.

Min kollega Fredrik von Scheele påpekade att politiker ofta anger att motivet på satsning på elitidrott är ”folkhälsan”. Kan det verkligen vara sant, undrade han. Jag är böjd att hålla med honom i hans undran. Är inte ”folkhälsomotivet” rätt likt ”teknikinjektion”- och ”spin-off”-motiven? Trevlig bieffekt, men det kanske finns bättre sätt att befordra folkhälsan! Motivet för att stödja elitidrotten är nog lika komplext som motiven bakom rymdverksamheten. Det är en komplex motivbild och mycket går inte att säga rent ut. Men om man studerar historien lär man sig genomskåda svaga och ”skruvade” motiv för både elitidrotten och rymdverksamheten.

Rymdverksamhet av civilisatoriska skäl
Fredrik von Scheele [skribent i denna blogg], som är en skarp tänkare, sade med en flott formulering att vi skall syssla med offentligt finansierad rymdverksamhet av ”civilisatoriska skäl”. Det är huvudet på spiken tycker jag och skall försöka förklara vad denna eleganta formulering betyder.

Boken ”Linné och hans apostlar” av Sverker Sörlin och Otto Fagerstedt (Natur och Kultur), handlar om hur Linnés lärjungar reste runt i världen för att samla vetenskaplig, främst botanisk, och kommersiell information. I ingressen till kapitlet med titeln ”En Thebuske uti kruka”, kan vi läsa:

”I eftervärldens ögon har Linnés projekt framstått som extra märkligt, eftersom det utgick från ett litet land i Europas utkant. Sverige hade under frihetstiden förlorat sin militära tyngd och även krympt geografiskt … Det var inte bara Linnés ryktbarhet, utan även Sveriges nya roll som mindre betydande makt, som öppnade dörrarna åt Linnélärjungarna … Detta skulle förmodligen aldrig ha varit möjligt om de representerat ett land med större anspråk som konkurrent till kolonialmakterna … Vi kan redan här — för mer än 250 år sedan — se de första rötterna till ett drag i Sverigebilden vi känner igen: småstaten med ambitioner som vetenskaplig stormakt”.

Självbilden upphöjd till policy
En skarpsynt iakttagelse! Vi odlar verkligen bilden av Sverige som något mer än en råvaruproducerande ekonomi. Tekniska och naturvetenskapliga hjältar i nutid och det förflutna får stå som symboler för föreställningen om Sverige som ”kunskapsnation”. Vi har till och med en ”nationell högtid” som symboliserar denna självuppfattning — Nobelfesten den 10 december varje år. En statlig utredning får titeln ”Innovativa Sverige” – självbilden upphöjd till policy. När nu även ”kunskapsjobben” riskerar att flyttas ut från Sverige står kanske självbilden som kunskapsnation inför en kris. Men har det inte alltid varit en fråga om att tävla med avlägsna länder? Linné själv försökte sända kunskapare till Kina. Nu som förut måste man ”springa för fullt” bara för att hålla jämna steg med omvärlden. Rymdverksamheten handlar om att behålla Sveriges position som en kunskapsbaserad ekonomi i en globaliserad värld - rymdverksamheten kan ses som en stark symbol för kunskapssamhället.

Rymdverksamheten som en del av kunskapssamhällets reträttstrid?
Rymdverksamheten kan hjälpa till att stärka bilden av som en vetenskaplig/teknisk ”stormakt” – en fortsättning på Linnés civilisatoriska projekt. Hur sann vår självbild är dock en annan fråga. Är allt tal om Sverige som en kunskapsdriven ekonomi i själva verket ett utslag av en reträttstrid - på vägen mot en råvaru- och tjänstebaserad ekonomi med lågt teknikinnehåll?

Sven Grahn