Tragedi i rymden? Envisat tyst! Håll igång Odin!

ESA:s stora klimatforskningssatellit, Envisat, som väger 8 ton och kostat 20 miljarder kronor att bygga har tystnat efter 10 år i rymden. Den svarar inte på tilltal helt enkelt. Flera teorier florerar på nätet. Här är ESA:s offciella meddelande: Man slås också av hur oklokt det vore att stänga av vår svenska klimatsatellit Odin på grund av penningsbrist. Rymdstyrelsen överväger denna drastiska åtgärd för att spara futtiga 5,5 miljoner kronor per år. Odin sändes upp för 11 år sedan (ett år före Envisat) och levererar fortfarande viktiga klimatdata - ännu viktigare om Envisat inte skulle gå att rädda.

Gruvbrytning på månen - kan ingen räkna?

Tidningarna letar med ljus och lykta efter häftiga nyheter. Även DN plockar upp spektakulära notiser. Nu om gruvbrytning på månen. Här nämns brytning av guld och platina på månen. Har någon gjort några beräkningar kring en sådan verksamhet? Även en jorunalist kan göra enkla kalkyler. Vad kostar t.ex. platina och guld att köpa. Jo, platina kostar ca 55000 dollar per kg och guld kostar ungefär lika mycket!

Vad kostar det att skicka en raket fram och tillbaka till månen? Tja, det är inte så svårt att beräkna, låt oss prova. Alla data finns att hämta på t.ex. Wikipedia. Att sända upp något till omloppsbana runt jorden kostar 60 miljoner dollar för 10000 kg, d.v.s. 6000 dollar per kg för SpaceX:s Falcon 9, vilket är extremt lågt och osäkert om det håller i långa loppet, men låt oss använda denna optimistiska siffra i alla fall. Nyttolastkvoten för en sådan raket är 1/33, d.v.s. raketens startvikt är 33 gånger större än det man placerar i omloppsbana. För en färd fram och tillbaka till månen är nyttolastkvoten (Apollo) 1/500. Då skulle transportkostnaden fram och tillbaka till månen bli (500/33)*6000 = 90000 dollar/kg. Detta är naturligtvis extremt optimistiskt räknat, men transporter i jord-måne-systemet förefaller i alla fall kosta åtminstone i samma storleksordning som försäljningspriset för platina och guld.

Sen skall man bryta malmen på månen och framställa den rena metallen för transport till jorden. Sen måste man tjäna pengar som betalar investeringen samt göra en anständig vinst. Så med dagens teknik verkar guld- och platinabrytning på månen knepig att räkna hem....

Rymdstyrelsens svåra framtidsproblem - i ett nötskal

Jag tog en titt på Rymdstyrelsens årsredovisning för 2011 och gjorde följande:

Jag tog bruttosiffran för varje programelement inom ESA, multiplicerade med Sveriges procentandel och eurokursen samt dividerade med antalet år som programelementet varar. Sen har jag lagt ut dessa summor på de år det gäller, summerat och gjort denna graf (klicka på den för att förstora). Eurokurs=9 kronor. I grundprogrammet ryms ESA:s rymdforskningsprogram. Att åtaganden inom olika verksamheter ser ut att löpa ut behöver inte betyda att dessa verksamheter uppphör, bara att nya beslut kan tas för att gå vidare och då kan myndigheten prioritera graden av sitt deltagande ifall den vill.

Men, man ser tydligt effekten av den förre generaldirektörens upplåsning över en extremt lång period av massor av pengar i Jordobservationsprogrammet (ända fram till utgången av 2017!). Med hänsyn till att det är otroligt svårt att få beställningar till svenska företag inom detta program så är denna låsning ett stort problem: det svårt att få in nya verksamheter och en ständigt ökande underretur uppstår, d.v.s. Sverige får inte tillbaka tillräckligt mycket beställningar i förhållande till de medel vi skickar till Paris.

Hur i h-e tänkte man när detta sakernas tillstånd beslutades?

Är regeringskansliet medvetet om detta bekymmer för Rymdstyrelsen?

Sven

Rymdstyrelsen startar nytt mikrosatellitprogram . här en påminnelse om det förflutna

Tre polemiska frågor och tre konkreta förslag

Jag tog till slut mod till mig och skickade mina synpunkter på svensk rymdverksamhet till statssekreteraren Peter Honeth på utbildningsdepartementet. Statssekretearen var närvarande på Tekniska Museet i Stockholm den 19 oktober då svensk rymdverksamhet firade 50 år. Huruvida mitt brev har någon verkan är osäkert, men jag tycker någon behöver säga ifrån i vissa frågor...

Här finns brevet:

https://www.sugarsync.com/pf/D6218196_0670679_670550

Sven

Sverige i rymden – varför?

Några angelägna frågor kring Sveriges offentliga rymdverksamhet:

Vilka är de grundläggande motiven bakom Sveriges offentliga rymdsatsning. Varför håller vi på med detta?

Låter vi vår rymdbudget styras av utpressning från andra länder? Jag tänker på Frankrikes påstådda påtryckningar att satsa i Arianeprojektet för att Frankrike skulle stödja förläggningen av European Spallation Source till Lund. Rymdstyrelsen ville dra sig ur Ariane men fick inte.

Hur länge skall vår rymdbudget belastas med subventioner till en feldimensionerad raket producerad genom en gravt ineffektiv industriell struktur? Varje uppskjutning med Ariane-5 går nämligen med förlust och för att kunna erbjuda världsmarknadspriser subventionerar ESA:s medlemsstater Ariane – även Sverige. Ariane-5 ritades ursprungligen för att sända upp den franska mini-rymdfärjan Hermes och inte som en kommersiell raket.

Varför gör inte svenska rymdforskare gemensam sak med sina kollegor i Europa och gör uppror mot de skandalöst höga kostnaderna för rymdforskningsprojekten inom ESA? En gång i tiden hade vi i Sverige en vision om att göra forskningsprojekt effektiva och till låg kostnad – ett sorts korrektiv till ESA:s enormt uppblåsta kostnader och korrupta beslutprocess? Varför var den förmåga till lågkostnadsprojekt som Rymdbolagets Rymdsystemdivision representerade olämplig att ha kvar?

Internationellt samarbete är naturligtvis en självklarhet i vår bransch och rätt väg, men ett absolut bombsäkert sätt att göra ett rymdprojekt extremt dyrt är att genomföra det inom ESA:s eller EU:s ram. Visst är vissa rymdprojekt så stora att det bara går att få ihop finansieringen genom ESA, men alla rymdprojekt är inte och behöver inte vara så stora. ESA är en stor byråkrati och gillar att göra stora projekt. Den höga kostnaden är därmed inbyggd i själva strukturen – som dessutom styrs av en i många stycken korrupt beslutsprocess.

Några tankar kring grundläggande motiv för rymdverksamheten

Rymdteknik sågs ursprungligen som en generell ”teknikknuff” och företagen hoppades lära sig saker i rymden som de hade användning för i sin ”ordinarie” verksamhet. De stora industriföretagen var mycket intresserade: Tore Gullstrand (chef för flyg-Saab) och Christian Jacobeaus (ingick i direktionen på Ericsson) var med och beslutade om svensk rymdverksamhet. Rymdverksamhet uppfattades som ”angeläget”.

I samband med satsningen på TV-satelliten Tele-X började vi i Sverige tala om en kommersiell rymdbransch där man kan tjäna pengar. Då satte Saab sin rymdverksamhet på bolag. Då blev det logiskt att tona ned ”teknikknuff”-motivet och börja tala om rymdföretagens ”merförsäljning” utanför ESA som ett ett mått på framgång. Men hur kommersiell är rymdbranschen egentligen?

Rymdstyrelsen talar fortfarande om den generella "teknikknuffen". Man kan alltid argumentera att den finns annan teknikutveckling som ger bättre "teknikknuff". Det finns branscher med extremt mycket mer pengar som ger en allmän teknikknuff – mobiltelefonbranschen till exempel.

Det hindrar dock inte att det är bra om den teknik som utvecklas för rymden kan användas på annat håll, ”skit vore det annars”. Men som huvudargument för en rymdteknisk satsning tycker jag inte det håller. Jag har samma problem med spin-offs (mera sinkadusartade tillämpningar utanför rymdbranschen).

Rymdfarten motiverar sig själv – vi behöver inte hänvisa till teknikknuff eller spin-off. Rymdtekniken tillhandahåller en infrastruktur i rymden (oftast offentligt finansierad) som förändrar samhället!

Sverige satsar offentliga medel på rymden för att vi deltar i ett "strategisk företag" för att göra rymdteknik till en samhällelig drivkraft för utveckling och tillväxt och ett viktigt verktyg för forskning.

Men rymdfartens problem är de höga kostnaderna – Jag tycker därför rymdteknikutveckling med offentliga medel skall syfta till att skapa "spelregelbrytande" teknik som radikalt förbilligar och effektiviserar rymdfarten.

Vad gör vi nu?

Hur gör vi rymdverksamheten relevant i politikers och allmänhetens ögon?

Jo, genom att satsa på rymdprojekt som betyder något för mänskligheten. Rymdstyrelsen har t.ex. vridit händerna i över tio år m.a.p. det forskningsprojekt de valt ut – klimatsatellitprojektet STEAM som kan ge nyckeldata för att bedöma frågan ”hur varmt blir det?”. Hur svårt kan det vara att satsa på något bra? Och – låt oss för all del inte låta STEAM fastna i ESA:s långsamma och tillkrånglade beslutsstruktur. Håll en beredskap att genomföra projektet i egen regi med några partners!

Var skall vi finna den motor för utvecklingen av svensk rymdverksamhet som Rymdbolaget var fram till 1990-talets början? Nu har ju staten dragit gadden ur sin tankesmedja genom att sälja Rymdbolagets rymdsystemdivision till ett tyskt familjeföretag. Hur har Rymdstyrelsen tänkt sig det hela? Myndighetshandläggare är nog bra, men var finns visionärerna med inflytande – var finns elden? Vi behöver en ny "blåsbälg" inom svensk rymdverksamhet. Någon slags tankesmedja som kan driva på tänkandet, projekteringen och upphandlingen av svenska initiativ behöver skapas.

Har staten tappat intresset för rymdverksamheten i Kiruna och även för Esrange?

Så här stod det i Rymdstyrelsens regleringsbrev för 2003:

”… Mål 2. Redovisa hur Esrange vidmakthållits och utvecklats som en nationell infrastruktur för rymdverksamhet av högsta internationella kvalitet.

Redovisa en bedömning av hur Rymdstyrelsens insatser samt insatser i övrigt bidragit till utvecklingen av rymdrelaterad verksamhet i Kiruna…”

Intressant nog ges Rymdstyrelsen ett upprag att bekymra sig om annan rymdverksamhet i Kiruna än Esrange, t.ex. Institutet för Rymdfysik.

Så här stod det i Rymdstyrelsens regleringsbrev för 2006:

”… Mål 3 Stärkt exploatering av de fördelar som Esrange innebär för svensk Rymdverksamhet.

Återrapportering: Redovisa hur Esrange vidmakthållits och utvecklats som en nationell infrastruktur för rymdverksamhet av högsta internationella kvalitet…”

Man noterar att Rymdstyrelsens uppdrag nu smalnat betydligt och innefattar endast Esrange, inte andra delar av Kirunas rymdverksamhet.

Så här står det i Rymdstyrelsens regleringsbrev för 2009:

"... Anslaget ska användas för utgifter för Sveriges deltagande i den europeiska rymdorganisationens (ESA) vetenskapliga program, projektstöd till svenska rymdforskningsprojekt, svensk andel av grundforskningen vid Esrange enligt särskilt avtal med andra länder samt ersättning till vissa samebyar och till samefonden med anledning av verksamheten vid Esrange..."

Så här står det i Rymdstyrelsens regleringsbrev för 2011:

”…Anslaget ska främst användas för utgifter för avgiften till den europeiska rymdorganisationens (ESA) vetenskapliga program och för Sveriges avtalsbundna andel av det internationella driftbidraget till Esrange… ”

Rymdstyrelsens uppdrag har nu reducerats till att skicka vidare en summa pengar. Vilken tanke ligger bakom dessa förändringar?