Grahn, Frisk och von Scheele skriver brev till Maud och Lars

Till:
Statsrådet Maud Olofsson, Näringsdepartementet
Statsrådet Lars Leijonborg, Utbildningsdepartementet

Inför den europeiska rymdorganisationens ministerkonferens – hot mot svensk rymdverksamhet

Svensk rymdverksamhet har uppnått stora framgångar men flera av dess positioner hotas.

Rymdindustrin
Saabkoncernen har lämnat rymdbranschen genom att sälja Saab Space till schweiziska RUAG. Verksamhet fortsätter i Sverige, men varje utförsäljning av bolag till utländska intressen hotar erfarenhetsmässigt att flytta dess utvecklingsverksamhet ut ur landet.
Volvo Aero verkar fasas ur bärraketprogrammet Ariane, utan att alternativ utvecklingsverksamhet föreslagits, och kan tänkas lägga ned sin rymdverksamhet. Utan att ta ställning till denna utveckling så frågar vi oss ändå vilka principer för rymdverksamheten som lett fram till detta och om man nu bara obekymrat ska gå vidare och lägga in pengar i andra frivilliga program inom den europeiska rymdorganisationen (ESA) än Ariane?

Rymdforskarna
Svenska rymdforskare, som använder rymdfarkoster för sin forskning, riskerar att bli mer marginaliserade i det internationella samarbetet på grund av bristen på tydliga svenska initiativ till nya rymdforskningsprojekt. ESA-projekten är alldeles för få och kommer med för långa mellanrum för att kunna bära upp de svenska forskargrupperna. Svenska projektförslag får inte medel och dras antingen i långbänk, som den en gång av Rymdstyrelsens forskningskommitté förordade klimatforskningssatelliten STEAM, eller blir en missad möjlighet, som t.ex. att tillhandahålla en liten sond ombord på ett projekt för att hämta markprov från Mars’ måne Phobos.

Just nu pågår diskussioner med Japan om att sända upp svenska instrument för både rymdplasmafysik och atmosfärsmätningar ombord på japanska sonder till Mars. Detta projekt berör flera svenska forskargrupper och företag, men vilka principer gäller vid finansieringen av sådana projekt? Ska uppdragen till industrin läggas ut helt separat från finansieringen av forskarnas arbete, som fallet varit under senare år, eller ska de båda delarna stötta varandra i framtiden?

Nationella initiativ
Ett problem med ESA-samarbetet, som ju syftar till att genomföra de projekt som enskilda Europeiska stater inte har råd med, är att det är ett dyrt sätt att genomföra projekt på, i vårt tycke onödigt dyrt. Astronomi- och klimatforskningssatelliten Odin, som utvecklades i samarbete med tre andra länder, skulle enligt våra beräkningar ha blivit ungefär åtta gånger dyrare att genomföra i ESA-regi. Nationella program borde kunna visa vägen till en mer kostnadseffektiv användning av rymdpengarna i ESA och därmed på sikt till fler tillfällen till forskning och en mer konkurrenskraftig arbetsstil bland rymdföretagen.
Men nationella initiativ lyser med sin frånvaro. Bland de skäl som angetts för bristen på sådana initiativ har varit medelsbrist, samtidigt som åtskilliga medel satsats inom frivilliga ESA-program, som t.ex. det industridrivna GMES för operativ jordobservation, utan att man visste om det fanns intressanta möjligheter för eller intresse från svensk industri.

Kiruna
Raket- och ballongbasen Esrange i Kiruna har en stor potential som plats för en aktiv forskning kring klimatet. Tyvärr är tendensen att svenska forskare, på grund av bristande stöd för forskningsidéer som kan utnyttja basen, i mindre och mindre utsträckning använder den.

Vägen framåt
Vi tycker givetvis att ESA även fortsatt är ett mycket viktigt forum för svensk rymdverksamhet. Det samlade ESA-programmet är brett och intressant. De långa och oberäkneliga tidsskalorna för enskilda projekt är dock ett problem, som redan antytts. Projektet Herschel, en astronomisatellit av stor betydelse för svensk forskning och teknik, studerades redan 1983. Nu är tidigaste uppsändningsdatum 10 april 2009. I väntan på detta har svenska radioastronomer kunnat utnyttja Odin, vilket illustrerar att samarbetsprojekt utanför ESA är kritiska för att behålla kunskap hos svenska rymdföretag och forskare.
Utan ett fortsatt starkt nationellt program kommer Sverige på sikt inte ha något särskilt intressant att bidra med i ESA, annat än möjligen pengar till verksamhet i andra länder. Principerna för hur satsningarna ska göras och vilken fördelning av svenska pengar som ska gälla mellan ESA och ett nationellt program för bilateralt samarbete måste dock ses över. Ambitiösa rymdländer – och ett sådant är Sverige – har en fördelning närmare 50/50 än den svenska ca 80/20.

Ministerkonferensen
Det europeiska rymdsamarbetets viktiga ministerkonferens i slutet av november i år drar upp riktlinjerna för framtiden. Sveriges agerande vid konferensen vad det gäller deltagande i olika europeiska rymdprogram bestämmer villkoren för svensk rymdverksamhet under det kommande decenniet – såväl för företag som för forskare och andra användare, inom och utom programmen.

Det är av yttersta vikt att inte låsa upp för dominerande stora summor i ESA-samarbetet innan klarare principer för svensk rymdverksamhet i sin helhet utarbetats. Det är också viktigt att inte ställa en ny, inom ett halvår tillträdande, generaldirektör för Rymdstyrelsen inför ett fullbordat faktum som personen bara har att förvalta. Utgångspunkterna för Sveriges agerande under ministerkonferensen bör göras tydliga och transparenta.

En extraordinär situation
Vi som undertecknar detta brev gör det som privatpersoner, men vi har lång erfarenhet av svensk rymdverksamhet, både i internationella och svenska rymdprojekt och vi oroas djupt av bristen på tydliga och väl genomtänkta principer för den framtida rymdverksamheten.
Att rikta en skrivelse av denna karaktär till två statsråd är en extraordinär åtgärd men situationen är enligt vår mening verkligen extraordinär. Vi är oroliga för den svenska rymdverksamhetens framtid.

Stockholm den 31 oktober 2008
Med vänlig hälsning,

Sven Grahn
Civ.ing., Tekn Dr h.c.
F.d. Teknisk direktör vid Rymdbolaget

Urban Frisk
Doktor i astronomi
F d vetenskaplig ledare för ESA:s astronomisatellit Herschel
Vetenskaplig ledare för driften av det rymdobservatoriet Odin

Fredrik von Schéele
Civ.ing.
Projektledare för utvecklingen av det svenska rymdobservatoriet Odin