Tragedi i rymden? Envisat tyst! Håll igång Odin!

ESA:s stora klimatforskningssatellit, Envisat, som väger 8 ton och kostat 20 miljarder kronor att bygga har tystnat efter 10 år i rymden. Den svarar inte på tilltal helt enkelt. Flera teorier florerar på nätet. Här är ESA:s offciella meddelande: Man slås också av hur oklokt det vore att stänga av vår svenska klimatsatellit Odin på grund av penningsbrist. Rymdstyrelsen överväger denna drastiska åtgärd för att spara futtiga 5,5 miljoner kronor per år. Odin sändes upp för 11 år sedan (ett år före Envisat) och levererar fortfarande viktiga klimatdata - ännu viktigare om Envisat inte skulle gå att rädda.

Gruvbrytning på månen - kan ingen räkna?

Tidningarna letar med ljus och lykta efter häftiga nyheter. Även DN plockar upp spektakulära notiser. Nu om gruvbrytning på månen. Här nämns brytning av guld och platina på månen. Har någon gjort några beräkningar kring en sådan verksamhet? Även en jorunalist kan göra enkla kalkyler. Vad kostar t.ex. platina och guld att köpa. Jo, platina kostar ca 55000 dollar per kg och guld kostar ungefär lika mycket!

Vad kostar det att skicka en raket fram och tillbaka till månen? Tja, det är inte så svårt att beräkna, låt oss prova. Alla data finns att hämta på t.ex. Wikipedia. Att sända upp något till omloppsbana runt jorden kostar 60 miljoner dollar för 10000 kg, d.v.s. 6000 dollar per kg för SpaceX:s Falcon 9, vilket är extremt lågt och osäkert om det håller i långa loppet, men låt oss använda denna optimistiska siffra i alla fall. Nyttolastkvoten för en sådan raket är 1/33, d.v.s. raketens startvikt är 33 gånger större än det man placerar i omloppsbana. För en färd fram och tillbaka till månen är nyttolastkvoten (Apollo) 1/500. Då skulle transportkostnaden fram och tillbaka till månen bli (500/33)*6000 = 90000 dollar/kg. Detta är naturligtvis extremt optimistiskt räknat, men transporter i jord-måne-systemet förefaller i alla fall kosta åtminstone i samma storleksordning som försäljningspriset för platina och guld.

Sen skall man bryta malmen på månen och framställa den rena metallen för transport till jorden. Sen måste man tjäna pengar som betalar investeringen samt göra en anständig vinst. Så med dagens teknik verkar guld- och platinabrytning på månen knepig att räkna hem....

Rymdstyrelsens svåra framtidsproblem - i ett nötskal

Jag tog en titt på Rymdstyrelsens årsredovisning för 2011 och gjorde följande:

Jag tog bruttosiffran för varje programelement inom ESA, multiplicerade med Sveriges procentandel och eurokursen samt dividerade med antalet år som programelementet varar. Sen har jag lagt ut dessa summor på de år det gäller, summerat och gjort denna graf (klicka på den för att förstora). Eurokurs=9 kronor. I grundprogrammet ryms ESA:s rymdforskningsprogram. Att åtaganden inom olika verksamheter ser ut att löpa ut behöver inte betyda att dessa verksamheter uppphör, bara att nya beslut kan tas för att gå vidare och då kan myndigheten prioritera graden av sitt deltagande ifall den vill.

Men, man ser tydligt effekten av den förre generaldirektörens upplåsning över en extremt lång period av massor av pengar i Jordobservationsprogrammet (ända fram till utgången av 2017!). Med hänsyn till att det är otroligt svårt att få beställningar till svenska företag inom detta program så är denna låsning ett stort problem: det svårt att få in nya verksamheter och en ständigt ökande underretur uppstår, d.v.s. Sverige får inte tillbaka tillräckligt mycket beställningar i förhållande till de medel vi skickar till Paris.

Hur i h-e tänkte man när detta sakernas tillstånd beslutades?

Är regeringskansliet medvetet om detta bekymmer för Rymdstyrelsen?

Sven