Vad driver rymdfarten framåt?

Ursäkta vitsen i rubriken, men jag tänkte det kunde vara instruktivt att titta på nedanstående diagram. Det första visar kostnaderna för att sända upp något i omloppsbana uttryckt i MY/Mg, d.v.s. "man-years per mega-grammes", d.v.s. hur mycket ansträngning i personarbetsår det kostar att få upp 1000 kg i omloppsbana. Denna sort är okänslig för valutafluktuationer och visar att rymdtransporter i princip inte blivit billigare på 40 år!

Så rymdtransporter är en mogen bransch med låg innovationsgrad (visst marginella förbättringar finns, men inget stort prestandagenombrott har skett eller kan väntas inom överskådlig tid). Men låt oss betrakta diagrammet nedan. Den mest intressanta kurvan är den som lutar nedåt åt höger. Den visar massan för ett digitalt minne med en miljon ord (8-bitars antagligen). Här kan vi tala om förändring. Prestanda, massa, pris, storlek...allt har förbättrats när det gäller mikroelektronik. Detsamma gäller elektroniska sensorer, solceller,....

Det är alltså satelliternas ombordsystem som gjort att rymdfarten och användningen av rymden avancerat de senaste 40 åren - inte lägre rymdtransportkostnader.

Elektronikutvecklingen har gett extremt mycket mer nytta per kg satellit, medan uppskjutningskostnaden per kg i stort sett inte ändrats.

Så vad är värt att satsa på? Raketer eller elektronik? Beror på, förstås, men diagrammen är värda att begrunda.



Sven Grahn