Förr: Stora svenska industriföretag (Ericsson, Saab, Volvo, Asea) var intresserade av rymdteknik av två skäl:
- en potentiellt ny marknad öppnade sig och
- man lärde sig ny teknik som höjde deras förmåga i deras huvudsakliga verksamhet (teknikspridning).
Nu: Ericsson sålde sin rymdverksamhet till Saabkoncernen som nu har sålt den till ett schweiziskt bolag (RUAG).
Teknikspridning var ett mycket viktigt skäl för staten att satsa på rymdverksamhet för fyrtio år sedan. Rymdteknik är nu en väl etablerad del av samhällets infrastruktur och "technology push" kommer från många industrigrenar. Visst finns områden där "rymden" ger "technology push", t.ex. mikromekanik, men rymdverksamheten är inte unik i att ge dessa "spin-offs".
Hela problematiken med teknikspridning har ställts på sin spets i och med diskussionen om Sveriges deltagande i Arianeprojektet. Volvo Aero framhåller att de har stor tekniknytta i sitt arbete med jetmotorer av det de lär sig i Arianeprojektet. Detta motiv för att delta i Ariane har Volvo Aero haft redan från första början och jag förstår deras förvåning över att detta argument inte längre uppskattas i kanslihuset och hos Rymdstyrelsen.
Nu har ju Volvos hela affär radikalt ändrat karaktär sedan 1970. Då mest försvarskunder, nu mest kommersiella kunder - med stor framgång.
Dessutom är Ariane ingen kommersiell framgång utan ett "svart hål" för utvecklingspengar, verkar myndigheterna tycka!
Så en ändrad inställning till teknikspridning från myndigheterna och bristen på kommersiell framgång för Ariane verkar ligga bakom Sveriges vilja att stiga av Arianeprojektet.
Sven Grahn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar